Rebeckas bröllop 10 maj 2003

Vaknar av klockans pipande 8.00, lyfter lite på rullgardinen…
Solen skiner!!! Studsar upp ur sängen och börjar packa ihop utrustningen inför dagen; särk (skrynklig), förkläde (lite mindre skrynklig, dryckeshorn, mjöd, lykta, långkalsonger (om det blir en sval natt), sovsäck etc.
Klockan 11.00 plockar jag upp Göran J. Vi åker till Ulriksdal där Tälja och trailer väntar. Båten strålar i solskenet tål att beundras av förbipasserande flanörer.
Göran peppar mig att våga köra med trailern själv för första gången! Nära skjuter ingen hare! Det blev ingen repa i den fina BMW:n!!!
Lyckas backa ned till strandkanten efter lite trixande hit och dit.
Jag klarade det!
Vi knuffar och stånkar och så börjar hon röra sig lite några centimeter för varje ansträngning, kämpa på, ta i…. och så ligger hon där som om ingenting hade hänt. Liksom självklar i sitt rätta element. Det ser ut som om hon fnyser åt att äntligen slippa ligga och skava kölen mot trailern och känna sig tung i gumpen! Göran ror iväg i solskenet och själv kör jag undan med trailern.

Nu är klockan 14.00 och vi är värda en tallrik soppa och lite gott fika! (tycker vi själva). Så vidtar resten av dagens jobb; rigga på (hitta rätt tampar) surra facklor (eltejp funkar bra!) och inte minst att med hjälp av Per, som just anslutit, fläta ihop en lövad båge (Nej, det fanns inget björkris!) Per passar även på att ta sig ett dopp.

Nu är vi redo, Tälja utrustad och vi själva klädda i finaste linne. Klockan 22.30 med en pizzabit i magen stiger vi i båten och skuffar oss ut från den lilla bryggan. Med ombord är Göran J, Per L, Gunilla F och Christoffer från Polen som stolt ser det som en ära att få var med ombord.. Kvällen är stilla, blankt vatten och månsken (någon makt står på vår sida ikväll!) Vi övningsror för att hitta lagom långa årtag så att inte facklorna
ska hamna i riskzonen och hamna i fäktning med en åra.
Slottet vilar mellan stora träd i spirande grönska, speglar sig i vattnet. Det mörknar, vi hör stoj och skratt från den motsatta stranden. När är det dags? När ska vi tända facklorna? Tänk om de brinner för fort? När ska Pernilla ringa? Kommer vi att höra när hon kular för att signalera till oss att det är dags? Oj vad mörkt det börjar bli …strandlinjen är kolsvart. Allt flyter ihop i en svart siluett mot natthimlen.
De andra verkar kolugna. Själv brottas jag med det omöjliga att få svar på alla dessa frågor.

Nu har vi tänt facklorna som brinner bra. Klockan i tornet på slottet slår midnatt. Väntan. För magiskt för att prata och så bryts tystnaden. Pernilla ringer och säger att nu ska vi glida fram så att vi syns från värdshuset som tindrar av ljus som ett glittrande stort skrin i mörkret. Bröllopsgästerna ska dra sig ner mot bryggan för vickning. Och så … hör vi vackra toner som rullar ut i natten, Pernilla kular! Christoffer tittar förundrat med stora ögon, han har aldrig hört något liknande förut och liksom tar sig åt hjärtat, utbrister: Fan vad vackert! Själv försöker jag hoppas att facklorna ska brinna fint och att vi ror snyggt. Så blir det tyst en stund. Vi ser ljus vandra ner mot bryggan i ett tåg .Pernilla ringer. Vi ska närma oss bryggan. Hon börjar kula igen och vi ska svara med ljudande horn. Hej och hå Göran, tuta på!

Så glider vi in mot bryggan kliver upp och beblandar oss med gästerna och får nu möta de tu som just lovat varandra sin eviga trohet. Månen skiner och mjödet bjuds ut i dryckeshornet som först smakas av brudparet och sen vandrar runt mellan gästerna. Så blir det dags för paret att ta plats under den lövade bågen, Tälja glider ut på det blanka vattnet, facklorna fladdrar och gästerna hurrar.

Vid tretiden på natten hör jag koltrasten drilla och gryningen kommer med morgonljuset. Jag kryper ner i sovsäcken och somnar !

Tälja med besättning får önska brudparet lycka och välgång i sitt fortsatta liv tillsammans! Det blev en minnesvärd afton för oss alla!

Gunilla Fornstål