Skeppsfakta

Längd: 9,30 m
Bredd: 2,20 m
Höjd (från köl till stäv): 1,65 m
Mast: 6,25 m
Rå: 3,80
Vikt: 700 kg
Djupgående: 0,30 m (0,75 m inkl. styråran)
Segelarea: 16 m²
Åror: 3 par
Byggnadsår: 1996-97

Tälja byggdes åren 1996 – 1998 på Roslagsmuseets gård i centrala Norrtälje.

Tälja används nu för försök och mätningar med avseende på rodd- och seglingsegenskaper, följsamhet i sjö o.s.v. Målsättningen är att vinna kunskap om hur svearnas vikingatida båtar var byggda, såg ut och fungerade. Sjöhistoriska muséet hade en representant, avdelningsdirektör Gunnar Norlinder i föreningens styrelse för att ge tyngd åt byggets vetenskapliga del. Arkeolog Gunilla Larsson var föreningens första ordförande. Johnny Carlsson som efterträdde henne 1995 har tillsammans med föreningens båtbyggare Åsa Egerquist med många timmars ideellt arbete byggt båten färdig för sjösättningen 1998. Båtbyggare Gunilla Fornstål som varit med sedan föreningen bildades har tagit fram förslag på hur Täljas rigg ska se ut. Segel har sytts upp i kraftig bomull – varav Gunilla har sytt två stycken. Ett mellanstort segel har tagits fram och sytts av Åsa och Eva Egerquist. Stävsmed under 1996 var Mats Hägerlund och Lars Stålegård. Föreningsmedlemmarna har också bidragit med arbetsinsatser. Föreningen har även haft hjälp av arbetsförmedlingen med ALU-anställd arbetskraft.

Sveriges television har vid två tillfällen filmat olika byggmoment. I samband med Stockholms år som kulturhuvudstad 1998 var Tälja med i TV-sändningen VETENSKAPENS VÄRLD som handlade om hur vikingarna levde och hur de byggde sina båtar.

För att ge skrovet rätt form användes en så kallad skordstock. Med en sådan konstruktion får man fram den önskade vinkeln på borden med hjälp av käppar (skordor) som spänns dels mellan stocken och borden, dels mellan borden och marken.

Vid bygget användes därför kopior av verktyg som måste ha funnits på den tid då originalbåten byggdes. Skrovet, som är helt i ek och byggt på klink, sammanhålls förutom av enpinnar av cirka 600 nitar och hundratalet spikar av järn, som alla har smitts för hand och tjärbränts.

Bordläggningsämnena radialspräcktes
ur stockarna.
Med bila och yxa täljdes sedan dessa ämnen ned till 15-20 mm tjocklek där fiberriktningen noga följdes.

Borden får på så sätt en styrka och en böjlighet helt överlägsen den i sågat virke, eftersom sågen i vridet virke skär av de längsgående fibrerna. För att bibehålla sin smidighet förvarades virket under hela byggprocessen i vatten. Blöt ek är också mycket lätt att bearbeta med eggverktyg. För att undvika för snabb uttorkning, ströks eken med sillake efterhand som skrovet växte fram. När skrovet väl var bordfyllt, höggs bottenstockar, upplängor, betor och stävkrafter ur vuxna krokar. Efter sjösättningen våren 1998 började projektets andra och fortfarande pågående del. Utvärderingen av båtens egenskaper. Föreningen vill genom praktiska experiment, fortsatt studium av originalbåten och jämförelser med andra rekonstruktioner försöka komma fram till hur en eventuell rigg och styranordning kan ha sett ut, var håarna har varit placerade och hur många roddare hon har haft. Ingenting av detta kan med säkerhet utläsas ur originalbåten, även om vissa indikationer finns.