Då postrodden gick av stapeln för 29:e året i rad ställde Tälja upp som båt utom tävlan. Postrodden är en tävling över Ålandshav, med syftet att hylla bönderna i Roslagen som omkom när de var tvungna att ro över posten till Åland.
Detta år ställde 41 båtar upp i denna tävling från Grisslehamn i norra Roslagen till Eckerö på Åland.
Täljabesättningen träffades redan på fredagen för att träna ihop. Besättningen bestod av Per Lännevall (kapten), Pär-Erik Karlsson, Åsa Egerquist, Uno Karlsson, Daniel Jönsson, Mats Thoresson, Anders Ahlberg och Jeremy Parker. Eftersom besättningen till största delen bestod av helt oerfarna, var detta träningspass välbehövligt. Största osäkerheten verkade annars ligga i hur vädret skulle bli. Det regnade lite under kvällen och prognosen var osäker.
Sjösättningsplatsen som används vid postrodden visade sig vara för trång för Tälja. Hon var helt enkelt för lång. En idé på lösning var att sjösätta i hamnen på insidan och ro runt till utsidan, en nätt resa på 6 distans. Då regnet började picka så var suget efter en sådan resa ganska litet. Vi hittade dock en alternativ plats, där låg tyvärr bara en gigantisk slip ivägen och vi fick inte tag på någon som kunde köra vinschen men med en tung hockeyforward och en skidåkare i täten så var det inga problem att dra undan den. Sedan gick det som en dans att sjösätta trots alla tips från alla nyfikna åskådare! Träningsrodden blev kort så vi inte skulle slita ut oss i onödan dagen innan den stora prövningen.
På lördagen var det så dags. Täljabesättningen med vikingakläder stod ut lite extra från de övriga deltagarna i Postrodden detta år. Det var många som hade tagit sig till Grisslehamn för att se Postrodden och intresset för Tälja var stort. Vädret hade varit lite osäkert men nu sken solen och humöret var på topp. Starten gick kl. 10.00 och de 42 båtarna var på väg. Det blåste nordvästlig vind, vilket passade alldeles utmärkt. Båtarna hade därmed halvvind under hela överfärden. Täljabesättningen valde att använda fyra roddare samtidigt som de seglade.
De största stunderna under överfärden var de gånger som vi pressade på allt vad som gick för att få upp farten över fem knop. Om någon hade sett oss hade de nog trott att vi var tokiga då vi mitt ute på Ålandshav rodde som om elden var lös tills GPSen visade på över 5 knop och alla skrek rakt ut.
En annan minnesvärd stund var när vi insåg att vår navigatör Per prickade sundet vid Signelsskär perfekt. Det hade rått en viss osäkerhet ett tag innan huruvida vi hade drivit av lite för långt söderut och om det verkligen fanns ett hål där vi siktade, så när vi såg postmuseumet dyka upp emellan skären stod glädjen högt.
När vi så närmade oss Eckerö så dök det upp ett annat rött segel söder om oss. Det var en rote från Hallstavik där både undertecknade och Per hade bekanta med i besättningen. Innan start hade det kivats en del mellan besättningarna så nu gällde det att komma före dem till postbryggan. Tack vare Pers navigering så låg vi högre upp i vind än vad de gjorde. Vi föll i vinden och fick ett försprång. När vinden inte klarade av att hålla oss i tre knop så tog vi ned seglet och satte i sex åror. Per som hitintills hade haft en ganska lugn överfart fick nu slita vid årorna och vår Nya Zeeländska viking tog rodret. När vår kombattant såg farten vi fick när vi tog ner seglet så gav de upp. Vi kunde ohotat leta rätt på rundningsbojen och ta oss fram till mållinjen.
De som inte var med på Tälja tog färjan över. De hade hand om all mat till den hungriga besättningen. När de kom över gick de till posthuset på Eckerö där målgången skulle ske.
Första båt i mål kom snabbt därefter, med en tid på ca 4.30 timmar. Därpå följde båtar hela tiden med jämna mellanrum. Det var riktigt varmt i solen och vinden mojnade vartefter, så rodden blev allt mer avgörande för deltagarna.
Tälja dök senare upp som en liten prick i horisonten. Tiden i mål blev 6 timmar och 37 minuter, en bra tid med tanke på den oerfarna besättningen. Placeringen blev sjätte båt (från slutet räknat), vilket besättningen ska ha all heder för. Besättningen bjöds på mat och dryck vid bryggan, vilket uppskattades (främst drycken), och sedan beslutades det att Tälja skulle tas upp. Kvällen avslutades vid Kärringsunds camping där vi skulle övernatta. Där grillade vi och hade det mysigt hela kvällen (och även natten för vissa riktigt festsugna vikingar).
Dagen efter bjöd tyvärr inte på något bra väder, så det blev en minigolfrunda och sedan hemfärd. Efter en trevlig helg på Åland kunde man inte vara annat än nöjd. Många av de nya ansiktena i Tälja denna gång fick blodad tand och det skulle inte förvåna mig om vi kommer få ser mer av dem. Uno tyckte att det var ett himla kul ”GO” i besättningen, bara glada miner trots att det ibland var ”tungrott”. Det var också en mäktig naturupplevelse att sitta där nere i vågdalarna och bara se vatten åt alla håll för att i nästa stund vara uppe på vågen och se både Sverige och Finland skymta och vardera hållet.
Det skulle vara roligt om Tälja ställer upp även nästa år. Då är det ju även jubileum…
Till sist ett jättestort tack till hela besättningen för ett gott samarbete och för att många kunde hoppa in med så kort varsel när stora delar av originalbesättningen inte hade möjlighet att vara med. Ett lika stort tack till serviceteamet: Anden och Katta, pastasalladen var underbar och korten jättefina. Daniel Mattsson, drycken var välbehövlig och skrivandet utmärkt som alltid. Madde, vilken middag! Eva, backupen som nu kunde njuta av en färjetur. Maria, jag vill ha en sån mössa som Mats hade. Och sist men inte minst, Runar, Tälja klarar sig inte utan dig!
Ombord dokumentatör samt koordinator: Pär-Eric Karlsson
Vid sidan om dokumentatör (med bruten hand): Daniel Mattsson
Föreningen Viksbåten 